Början på min historia
Hej på er och välkoma att läsa min blogg!!!
Jag är ny vad gäller bloggandet, men jag vill berätta om hur mitt liv har varit, och att det har inte är en dans på rosor för mig och min familj och mina vänner.
Jag börjar med att presentera mig. Jag heter Feime och är 49 år i stundens skrivande. Har tre barn, en pojk på 26, flicka på 24, flicka på 22 år. Samt ett litet barnbarn som är snart 5 månader som jag älskar över allt annat..
Så nu ska jag försöka att förmedla hur en del av mitt liv varit och är.
Börjar med att berätta att jag vuxit upp i en muslimsk familj med mycket hårda och stränga regler och föräldrar. Mina föräldrar kom till Sverige, Malmö 1969 då Sverige behövde arbetskraft. Jag kom hit som en sex årig liten tjej. Jag är uppvuxen i Malmö. Under livets gång så märkte jag hur mina svenska kompisar fick göra saker och ting som jag inte fick men ville. Jag bestämde mig ganska tidigt redan som 12 åring, att ”Så här ville jag inte ha det” jag ville vara en fri individ med eget tänk och egna känslor.
Vad jag visste när jag gjorde allt detta var att jag skulle förlora hela min familj med 6 syskon, mamma och pappa. Det har inte alltid varit lätt, men jag har försökt att leva på mitt sätt, trots en stor saknad efter min familj och framför allt efter att jag fick egna barn. Saknaden har varit stor hela tiden efter föräldra och sykson ...Men det är det priset som jag fick betala. Klar att det också varit en sorg att inte få träffa min familj.
Så sagt och gjort, så kom det en dag jag blev förälskad i en svensk man vilket var tabu i min familj. (Den mannen blev också far till mina barn). Jag träffade honom i smyg. En dag så bestämde vi att jag skulle rymma hemifrån, vilket jag också gjorde.
Jag rymde till hans bostad. Det tog dock inte många dygn innan min familj lyckades hitta mig var jag var. Så det kom in med dunder o brak i vår lägenhet. Där det förekom våld mot mannen, medan en annan man drog ner mig till en väntande bil. Den personen frågade om var jag hade passet, jag svarade att jag inte har det hemma. Som tur var så hade en kompis varit hos mig denna kväll på fika. När hon gick så haffade de henne för att hon skulle visa var jag bodde. Hon gick o tumultet uppstod, o hon ringde till polisen. Polisen kom till min undsättning. Annars hade jag blivit förd till min familj, och vad som hade kunnat hända sen det har jag ingen anning om.
Polisen förhörde oss om vad som hade hänt. Vi berättade min historia o de rådde oss att flytta från stan. Vi tog då kontakt med min dåvarande killes mamma som bodde i Skövde. Polisen rådde oss att åka redan samma kväll. Vilket vi också gjorde. Vi fick säga upp oss från våra fasta anställningar o drog iväg till ingenting. Vi bodde några månader hos svärmor. Vilket inte var kul men vi hade tak över huvudet, men vi hade inget privatliv längre. Dom gjorde så gott dom kunde och jag är givetvis tacksam för all den hjälp vi fick, det var inte en rolig känsla att vara i beroendeställning till människor som jag aldrig hade träffat. Vi fick ganska snart en egen lägenhet på bottenvåning med altan. Min dåvarande kille hade fått ett jobb och jag var fortfarande arbetslös.
En dag i april 1984 hade jag börjat att baka kanelbullar det var varmt o skönt så jag hade altan dörren öppen och gick emellanåt ut o lapade sol medan bullarna bakades. Vid flera tillfällen tänkte jag att jag skulle stänga altan dörren. Men tänkte jag ska ”bara”, jag ska ”bara tänkte jag fler gånger. Jag stod i hallen o borstade håret o skulle sätta upp håret, i spegeln ser jag då en man från min vänstra sida och en på min högra sida vilket skrämde mig orehört mycket. Kände igen dom båda två. Min puls rusade iväg. Kändes som om det inte var på riktigt. En riktig rysare med andra ord. Den ena mannen frågar mig " var har du passet". Jag svarade ” jag har den på polisstationen”. Sen släpade dom ut mig till bilen och då menar jag släpade ut mig. Jag skriker och är förtvivlad, rädd och frustrerad, men inget hjälpte .Dörren stod på vid gavel och bullar i ungen. De drog in mig i en väntande bil. Jag hade innan detta hände ringt o bjudit dåvarande svärmor o svärfar på färska bullar. De kom strax efter denna händelsen och de förstod ganska snart vad som hade hänt eftersom dom visste min historia. De tog då kontakt med polisen och min dåvarande kille.
De började köra, jag satt inklämd där bak i bilen med en kille på varje sida. Jag var givetvis livrädd över vad som ska hända nu????? Mina tankar och känslor rusade runt i huvudet på alla sätt.. Till slut så slängde jag mig över chauffören för att få tag på ratten och att försöka att väja så vi skulle krocka eller få uppmärksamhet. Men lyckades dock inte eftersom de två männen som satt bredvid mig drog tillbaka mig och höll fast mig en stund. så färden fortsatte mot Malmö.
Fortsättning följer......
" Det finns inte en människa på denna jord som kan trampa på dig, förnedra dig eller få dig att känna dig mindre värd om du inte tillåter det"
SPännande att höra din historia! Kommer att läsa den, det kan jag lova . Kram Pia
Spännande läsning ser fram emot att få läsa mer .. Måste kommentera det underbara fotot också <3 ...;)
Älskade mamma/mormor. Kul att du bloggar och delar med dig av din historia. Vi älskar dig mest ❤❤❤
Hade ingen aning om att du gått igenom detta.... Kramar!
Vilket trauma du har genomgått. Nu känner ju jag inte dig irl som man säger, men jag tycker ändå att jag känner dig lite. Tänk vilka berättelser nästan varje person har att se tillbaka på. Och tänk om folk kunde förstå detta innan man "kastar sig över folk". Detta hörde ju egentligen inte hit, men jag ville belysa att de flesta människor har en berättelse som kan vara både glad och traumatisk. Jag önskar dig allt gott och hoppas jag får fortsätta dela din berättelse.
Hej Feime! Känner dig inte personligen, men hört om dig genom en fd. kollega. Mycket intressant läsning! Vet att sådant här förekommer dagligen men det är fortfarande svårt att förstå! Vill gärna följa din berättelse.
Min älskade vän detta kommer jag aldrig att glömma i hela mitt liv tro mig ...detta e en riktig rysare och kommer ihåg när jag var och hälsade på dig i Skövde när du berättade hela historien .. Du ska veta att du har en styrka som jag beundrar och älskar dig av hela mitt hjärta ,en 44 årig vänskap säger allt .
Älskar dig o ses snart
Det har blivit en del av min kväll att se vad du har skrivit.....som jag nämnde tidigare till dig så är det som att läsa en spännande bok...du är otrolig som orkar dela med dig.....min uppväxt var också lite traumatisk då vi splittrades hela familjen när jag var i tonåren ,men vi har alltid hållit kontakten som tur var. När jag fick barn vid 16 år flyttade alla närmare och sen dess har vi varit musketörer.
Men nu är det inte min bok utan din Feime ....konstigt så kan en sån här berättelse som din, få andra att komma in i ditt liv på ett oanat sätt....för visst bär många på förutfattade meningar om andra....även jag då och då.
Jag har lärt mig att försöka leva i nuet...men vissa dagar kommer minnena man har trots allt, så jag förstår om du inte är helad från ditt trauma.......önskar dig allt det bästa och lite till from my heart <3
ps. ser fram emot fortsättningen
