Feimeinteigenomminsjukdom.blogg.se

Det finns givetvis massor som hänt från den det då jag blev kidnappad till nedanstående text. Men man kommer ju inte ihåg allt utan livet gick vidare med smärta, sorg, frustration och en längtan efter ett ”normalt” liv. Vad är ett ”normalt” liv???? Ja, ni, det finns nog inget riktigt svar på det. Allt är ju relativt.

Livet fortsatte med jobb och barn. Givetvis så älskar jag mina barn och gjorde allt vad jag kunde för att de skulle få det så gott jag bara kunde göra för dem. Jag har heller aldrig varit orättvis mot dem. Heller inte favoriserat någon av mina barn. Alla tre har/får villkorslös kärlek från mig. När jag nu i skrivande stund får jag ont i min magen när jag skriver detta, och det på grund av min kärlek till mina barn och inte förglömma det lilla charmtrollet Julia. Så fort jag träffar henne så glömmer man hur man mår, utan fokus på henne. Hon är super duper medicin för välbefinnandet.

Nu kanske det låter att jag lägger ner mest fokus på mitt barnbarn, så är givetvis inte fallet. Men jag har fått ytterligare ett hjärta att älska över allt annat på denna jord. Hon får mig att må bra och hon är dessutom livets efterrätt.....<3.

Jag har som ni kanske kan förstå inte mått helt bra efter den händelsen, men jag har försökt att leva så gott jag har kunnat efter de förusättningarna jag hade. Jag hade det också bra emellanåt. Men ibland kröp smärtan och sorgen in på skinnet då föll man några meter ner. Mitt liv har bestått av mycket smärta. Ångest har ju varit på topp hela tiden.

Den största smärtan jag ändå har det är, att mina barn inte fått växa upp med min familj. Den är tung att bära på, fortfarande..:( Men samtidigt så kan jag tänka att, det kanske är tur för dem att jag gjorde som jag gjorde för ingen vet vilket liv dom skulle ha haft annars. De är ju fria individer med ett eget hjärta och en egen hjärna. De kan tänka själv och får det. De kan göra vad de vill (nästa allt i alla fall),,:) De får de också göra. De hade kunnat levt i en muslimsk familj med ett helt annorlunda liv. (men å andra sida är nu detta bara hypotetiskt). Men kanske inte långt från sanningen heller...vem vet???...

Mina egna känslor har jag varit/är duktig på att dölja. Det är inte lätt att öppna sig när man dessutom har varit långt ner under skorna. När jag väl vågat öppna mig för vissa och fått det slängt i ansiktet. Då stänger man inne känslorna ännu längre in. När man berättar något tragiskt eller vad nu kan vara, så gör man det i förtroende inte för att det ska utnyttjas för att någon annan ska trampa på en ännu en gång. Visst har jag även haft/har vänner som hjälpt och stötta mig när jag velat. Men jag har oftast inte besvärat någon utan försökt att bearbeta det på mitt sätt. Men man skall heller inte förglömma att det finns folk i ens omgivning som tycker/tyckte att det är jobbigt att prata om det.. Det är väl förståeligt i och för sig. Det är ju ingen vanlig situation och veta vad man skall säga. Men vad man oftast glömmer är, man behöver inte alltid säga något utan att bara FINNAS till och bara lyssna räcker oftast långt. Den som lyssnar behöver inte ha någon som helst svar. Bara fysisk närvaro räcker långt för den som mår dåligt. Om man nu ska utgå från min situation så är det INGEN som har eller hade kunnat haft ett svar. Det hade ju inte ens Jag. Fanns inget svar det var som det var.

Jag var ändå lycklig emellanåt. Sen hade jag en jätte stor dröm. Det var att skaffa mig ett MC kort i många år, men hur skulle jag ha råd till det ensamstående med tre underbara barn?? Drömmen fick leva vidare till en just dröm. Ska också avslöja att jag även har/haft en annan dröm. Hör och häpna nu.....:)....det är faktiskt att bli sångerska, men jag sjunger heller än bra,,,men älskar musik och älskar att sjunga, man kan uttrycka känslor och förmedla massor via en text....men det får blir min hemliga dröm ”fast nu är den inte hemlig:) :) :)”.

Det kanske blir en del upprepningar, hoppas att ni har förståelse och överseende över det...:)

” Oroa dig inte för morgondaggen för den vet du inget om.

Försök strunta i gårdagen för den är förbi.

LEV för denna dagen för den är nu.

Och varken igår eller i morgon kan du påverka den”

Fortsättning nummer 4 kommer snart....