Feimeinteigenomminsjukdom.blogg.se

Måndag 2013-12-09

Ni kanske undrar är det ”bara” min sjukdom jag har att berätta om? Jag har ett liv också eller försöker åtmindsånde ha det så gott jag kan. Ni får följa med mig på min sjukdoms resan som jag går igenom, Men ni får något poisitivt från mitt privata liv. Lite privat måste jag få vara. Ni får inte var med i alla mina resor...:) Så nu har jag sagt det. :).

Jag kanske missade att berätta angående min feber..Som jag har skrivit så har jag haft feber titt som tätt. Jag har även informerat kirurgen om detta, de tror att min feber kommer på grund av att min lever inte fungerar som den ska. Jag har som jag tidigare skrivt metastaser där vilket då gör att den inte har full kapacitet. Det är också boven i dramat att jag är trött och inte orkar att göra så mycket som att sätta en deg. Jag vet ju att detta givetvis inte bådar gott det var väl också det som fick mig så illa till mods när jag röntgade mig idag och tyckte att personalen tog så lång tid på sig att komma ut till mig. Jag vet och jag tror men vill ändå inte veta. Kluvet? Ja. Fattar ni? Jag vill VARA MED...De vet inte va de ska göra så jag slipper min feber men nu ska jag prova Betapred (Cortison) i 12 dagar så jag hoppas på detta nu. Men å andra sidan tänker jag,,,hur kan min lever ta emot och ta hand om mediciner som jag tar (nu tar jag inte många eller ofta) men i alla fall. Levern fungerar ju inte fullt ut. Men, men. Så nu kanske ni får en sammanhang efter min senaste blogg.

Så där jag nu är jag hemkommen från en ytterligare röntgen av käken. Det har varit många turer kring det, röntgen hit och röntgen dit. Men ingen hittar orsaken till min känsel bortfall i käken. Nu var jag ytterligare en gång till på käkkirurgin där de röntgade mig, igen. Denna doktor trodde att det har att jag göra med att jag förmodligen har förändringar i mitt skelette även i käken och där av min känslebortfall. Han tyckte också det va konstigt att ingen hade haft misstankar om att det kunde vara det och att ingen berättat det för mig. Detta besöket var mycket jobbigt och känslomässigt när han berättade vad han trodde. Nu trodde han bara men han skulle kolla vidare och höra av sig till mig.

Det va jobbigt och mycket ledsamt när jag fick höra hans misstankar. Blev rörd och ledsen när han berättade det. Hur mycket ska jag egentligen utsättas för?? Tar det aldrig slut? Jag har börjat att bli jävligt blödig så fort de berättar något, och lätt rörd. Det behövs inte mycket för att jag ska bli ledsen. Inte alls långt till tårarna vid dessa tillfälle. Är det så det är, än det ena än det andra? Hur länge ska jag orkar att bära på allt detta? Orkar jag? Ja, jag försöker i alla fall, men därmed inte sagt att det är lätt att bära alla dessa känslor som kommer titt som tätt. Ni kan givetvis inte förstå hur jag känner det. Men ni kanske får en hum om det.

Det är inte lätt att ha så mycket känslor och veta att det inte går att göra något mer. Det är ledsamt, ilska, frustrerande, laddat med ångest, sorgen på det. Fjärilar i magen...m.m.m.m.m.m

Nu får det räcka för idag. Ha det gott

” FUCK CANCER”