Feimeinteigenomminsjukdom.blogg.se

Fortsättning 17

Då var det dags igen för återbesök hos farbror doktor, jag kommer dess värre inte ihåg alla turer.

Vi kom in till dr och han frågade hur det var och jag försökte att berätta, sedan så berättade han att jag hade fått en ny förändring i bröstkorgen där bak samtidigt som den metastasen jag har fram på bröstet hade blivit större. Jag fick byta ut ena medicinen till en annan sort.

Jag blev givetvis ledsen och kunde inte prata. Jag tänkte att nu är det snart dags att lämna. Det känns så jämt i och för sig, men jag vill inte, jag har så mycket att leva för att jag inte är redo att lämna jordelivet än på ett tag. Men tyvärr så får ju inte jag bestämma för hade jag fått bestämma så hade jag inte haft den här grymma otäcka, farlig sjukdom som jag drabbats av. Dr sjukskrev mig 3 månader framåt till och med den 1/6-09.

På vägen hem förklarade jag för min son vad det innebär med metastaser för det verkade som om han inte förstod riktigt.

Vi åkte hem lagade till lite käk och åt och allt var som vanligt men inte för mig inombords. Såren öppnas varje gång på nytt och det gör ont, fruktansvärt ont. Men någon jävla gud har bestämt att jag skall ha det så här. Jag känner fan ingen gud och har inte gjort honom något. Så varför om gud ska vara så snäll?????Jag hoppas att synden straffar sig själv. Jag ringde till mamma för att berätta vad dr hade sagt men jag kunde inte prata med henne utan pratade bara med svägerskan. Strax därefter ringde min syster, hon började att gråta och jag gjorde likaså. Jag vet inte riktigt om hon fattar innebörden med min sjukdom. Resten av kvällen blev det framför tv.

Tisdagen den 10/2 steg jag upp som vanligt kl. 08.00, gick ut med hunden och efter promenaden åt jag frukost och ställde mig sedan på crossen. Min kropp var inte riktigt i form idag så jag blev väldigt trött idag och jag orkade inte de sista 10 min, kändes som om jag skulle kräkas och svimma. Så jag avbröt det och lade mig lite på soffan och vilade. En av mina döttrar gick upp tidigt i dag, trots att hon har sportlov. Hon skulle åka skridsko med någon. Min syster ringde idag och frågade hur det hade gått hos dr, jag berättade och hon blev ledsen, fast hon ville nog inte att jag skulle höra henne. Jag blev också ledsen. Nu har klockan hunnit att bli 15.23 och jag håller på att laga lite mat under tiden jag sitter här. Det blir kyckling och ris idag. Inte illa det. Jag åt middag för mig själv, ingen av barnen var hemma och jag blev jätte hungrig.

Ja, nu har det hunnit att bli torsdag eftermiddag, jag har bakat en tosca tårta idag och några frallor. Till middag blir det korv stroganoff. Min syster och mamma ringde för att berätta att det kommit hit upp på måndag istället för sön. De skulle åka buss och det var billigare på måndagen än söndagen. De skulle fått skjuts ifrån början, men de syskon som bor lite längre ner i landet har tydligen bråkat med varandra om skit och inget. Bråkar den ene så får inte den andra tycka något för då håller man med den personen. Det behöver ju inte innebära att man håller med, utan att man bara tycker si eller så. Kanske också att man ser att den eller den kanske inte borde ha gjort eller sagt si eller så. Hoppas att ni förstår vad jag menar. Det är kallt och ganska mycket snö ute, -2 grader, 12 februari 2009.

Min mor har varit hos mig sedan två veckor. .Min syster kom tillsammans med min mor men systern åkte hem i lördags. Så kom min stora syster med sina två barn hit. Syskonbarnen ville jätte gärna ut till krogen med oss. . Jag försökte att övertala henne att följa med ut för hennes barn ville gå ut till krogen med oss.Det hade varit jätte trevligt och roligt . Det var mycket tabu för henne. Tyvärr. Varför? Ja, det kan man fråga sig. Varför kan man tycka och tänka. Finnas mycket värderingar där. Det hade inte sett bra ut???? Men är man mer lycklig då??????? Nej det tror inte jag.

✿.•*¨`*•. ☆ .•*¨`*•. .•*¨`*•✿

Min mamma åkte och syster åkte hem igår. Det kändes tomt efter att dom åkt, Min dotter har flyttat till egen lägenhet nu i helgen. Hon har fått det fint men hon saknar vardagsrumsmöbler och sovrumsmöbler. Jag har köpt lite krims krams till henne. Något som kan störa mig är att mina barn har svårt att skälla på sin pappa när de skäller på mig för det minsta lilla. Deras pappa har satt sig i en offerroll som mina barn har köpt med hull och hår. Dom tycker så synd om honom, men tycker han synd om barnen? Nej det gör han inte han har inte brytt sig om barnen sedan många år tillbaka. Han har ringt dom någon gång ibland. Har barnen velat att åka och hälsa på honom så har han haft sin ursäkter till banen. Hade det varit jag som sa alla de lögner som han gjort hade jag fått veta vad jag heter. Men dom skydda honom hela tiden som om han vore en liten unge på 6 mån som inte klara av något. Jag tycker att det är konstigt att dom inte genomskådar honom och läser lusen av honom Han har bäddat för sitt liv det är ingen annan som gjort det åt honom därför inget synd om honom. Men oavsett hur han fungerar så har han satt tre barn till världen som är hans ansvar att ta hand om, men det är viktigare med hans liv än hans egna barn. Mycket tragiskt och att han inte är mognare än så. Idag fickdottern ett telefonsamtal att pappans ex och hon berättade att pappa är försvunnen sedan i fredags. Det är hans sätt att fly alla sina problem, ekonomiska bekymmer och utgifter. Men vad som kan reta gallfeber på mig är att mina barn tror på alla lögner som deras pappa pumpar i dom.

Som till exempel jag får ingen lägenhet för det är så många i kö. Konstigt att alla andra får lägenhet utom han? Men man får ingen lägenhet om man har kronofogden efter sig och skulder både högt och lågt. Men barnens pappa har sett till att han är ett offer även inför barnen. Det är mest synd om honom. Manipulerar gör han också. Nu har dom hittat pappan men deras pappas ex fick inte säga var dom hade hittat honom. Han låg på ett sjukhus någonstans i Sverige påstod hon. Jag tror att han låg antingen är på en psyk avd eller på tox för avgiftning, för alkoholproblem det har han. Varför så hemlighetsfull mot sina egna barn??? Mycket märkligt, men å andra sidan inte har inte barnen sett eller förstått vad han sysslar med så är det ju inte lätt att förstå och det blir svårt för deras pappa om det skulle komma upp till ytan vad han egentligen håller på med. Han är en lögnare och varit det under hela sitt liv. Men det hinner ikapp varje människa. Så jag hoppas att mina barn skall förstå vad han gör mot dom och att dom kanske skall förstå att jag inte varit så hemsk som dom ibland gett sken av. Jag har tagit mitt ansvar så gott jag kunnat och under alla förutsättningar. (Nu försöker inte jag göra mig till en super duktig mamma, men jag har dock tagit mitt ansvar på alla plan)

Med mig är det väl bra. Jag har ont lite här och var i min kropp och blir ständigt på mind av att jag har mina monster som härjar i min kropp och som ingen kan kontrollera. Det är jobbigt. Jag tänker ju ofta på extisensiella frågor. Men varför egentligen?

Livet är ju som det är och man kan inte göra något åt det. Vi föds och dör, det är något som vi alla vet. Men som tur är vet vi inte när vi skall dö. På både gott och ont kanske. Men jag tror på en sak. Det är nämligen att folk runt omkring mig tycker att dom har det mycket jobbigare än vad jag har. (visserligen är det relativt, man kan inte jämföra känslor) Då säger inte jag att jag inte har det jobbigt för det har jag, men jag måste att lära mig att leva med. Men jag undrar varför folk som är friska har så svårt att prata om det och tycker att det är jobbigt. Dom vet inte hur dom skall vara. Dom skall vara precis som innan jag blev sjuk. Jag tycker inte att dom skall ställa om sig och göra sig till något som dom egentligen inte är. Då är det ju inte dom längre. Jag ska ger er ett tips, Ställ ALDRIG en fråga om du inte beredd att ta emot det äkta och ärliga svaret. Det är fel att ställa en fråga och sedan bara ”strunta” i det personen svarar.

Nå väl för att sammanfatta (om jag nu klarar av det)...så är/har mitt liv kantrast av både ned och uppgångar. Jag är trots min sjukdom en väldigt levnadsglad prick, om jag får tycka själv...:)

✿.•*¨`*•. ☆ .•*¨`*•. .•*¨`*•✿

•●♥❤♥●•

”Ju fler mil du har bakom dig från resor

i hjärtat <3, Ju starkare blir du och din stryka

blir till hopp att allt löser sig till slut”

Kramar till er alla och ha en trevlig läs stund....

By the way.....så har inte min dag idag varit speciell bra, det går upp och ner som sagt...