Feimeinteigenomminsjukdom.blogg.se

Torsdag 2013-11-14

Idag har det som vanligt varit prover inför min behandling denna vecka då jag ska åka till antarktis igen. Vilket är jobbigt varje gång jag ska utsätta mig för det igen. Tror inte man/jag lär mig någonsin att det ska bli lättare för mig. Det är som det är.

Jag har haft feber i några dagar och ganska hög sådan i alla fall på natten. Söndag natten till månaden vaknade jag dyng sur och då menar jag det. Täcket va dyngsyrt, lakanet var dyngsyrt och inte tala om hur blöt jag var. Det var hemsk tordde knappt på det själv fast jag både kände och såg allt det våta i min säng. Jag har haft kontakt med Cytostatika mottagningen angående min feber. De tog några extra prover för att se så jag inte hade nägot i kroppen men det visade sig inte att jag hade något bakteriellt i min kropp. De kan inte svara på varför jag får feber då och då. De tror att det kan beror på mina metastaser i levern och att den inte fungerar till 100 % . Jag ska snart åka och få min behandling och nästa vecka är det fri vecka från behandling. Jag har även fått en tid för röntgen som jag gör var tredje månad. Denna gången är jag mer nervös än de andra gångerna. Kanske inte lika nervös för själva röntgen utan mer för när jag ska på läkarbesök för att få reda på svaret på röntgen. Den skrämmer mig något fruktansvärt.,.

Under själva behandlingen idag var mycket jobbigt psykiskt. Många tankar som for fram och tillbaka. Tänkte bland annat hur mycket orkar min kropp med dessa jobbiga behandlingar? Hur länge vill jag orka? Jo jag vill orkar länge och väl jag har mina tre barn och mitt barnbarn som gör livet värt att leva. Den bästa medicinen är faktiskt mitt underbara barnbarn. Men tyvärr så bor hon lite väl långt bort från mig. Skulle mer än gärna haft henne här hos mig just precis nu. Sen är det underbart att leva. Men att funderingar kommer ändå kan jag inte rå för. Låg där och var ledsen och är det nu under skrivande stund. Allting blir så påtagligt på något sätt och vet inte vad det är för information jag får. Det är mycket som strular för tillfället. Jag får mina feber toppar av och an. Har tappat känseln på min haka. Har smärtor då och då. Nu menar jag dock inte psykiska smärtor de varken syns eller går att göra något åt. Men jag skulle vilja slippa allt detta. Börja blir jobbigt och lite för mycket just nu. Orkar inte mer med varken den psykiska eller den fysiska smärtan. Den tar mycket av min energi men försöker ändå att inte få den att sno all energi jag har. Kan man tro på något när man blir prövad på detta sättet? Tveksamt!!!

När jag kom in i behanglingsrummet låg där redan två kvinnor och fick behandling med kyl-mössan. Varav denna ena lite äldre kvinna, efter att hon var färdig så sköljer hon håret och fönar det. Sen strå hon framför spegeln länge och väl och rätta till ett strå här och ett strå där. Då tänker jag...herre gud, du har precis fått en behandling på grund av att du har något aggresivit i din kropp och du bekymrar dig för några strå hit eller dit. Men det är väl det åter igen, man lägger väl fokus på olika saker. Det kan också vara så att det är tabu och får inte synas vad hon just gick igenom. Tragiskt om det är så, men som sagt bara mina egna spekulationer.

Jag försöker med under allt detta sluta att röka. Vi får väl se hur det går. Fjärde dagen idag och den har varit värst.

” Man kan inte skydda sig från sorg

utan att skydda sig från lycka ”