Fortsättning 41
Torsdag 2013-10-03
Jag skrev i mitt föra inlägg om insamlingen till Cancer forskning jag menade inte att det var dåligt men jag tycker att det borde göras året om för vi som har det lever med det 24/7, 365 dagar om året. Den finns där övriga månader om året inte bara i oktober. Det är bra med insamlingen.
Jag har haft huvudvärk ett tag sedan som inte vill ge med sig trots tabletter, vet inte vad den står för.
Jag måste poängtera att det jag skriver det är mina upplevelser och erfarenheter, mina tankar och funderingar därmed inte sagt att jag har rätt i det jag tänker och tycker, var och en får göra sin egen bedöming om man nu kan bedöma någons tankar och känslor.
Ja då var det samma proccedur som förra veckan.
Blöta håret, lägga i balsam, på med mössan och sedan bli kopplad till kylapparaten. Jag vill lova er att det blir jävligt kallt på huvudet som sedad sprider sig till hela kroppen. Det är ingen hitt att vara där eller bli utsatt för det. Men vad gör man inte om det inte finns andra alternativ? Jo, man tar det som erbjuds och hoppas på att det hels ska ta bort skiten som lever i min kropp men så är det.,,förhoppningsvis så kan det hålla det i chack länge. Strax innan jag skulle bege mig mot min behandling ringer min hemtelefon och det var min jobbar kompis som sa att mina kollegor hade tänkt att bjuda mig på middag nästa vecka. Det var en väldigt trevlig överraskning.
För jag är inte redo att lämna denna vackra jord med barn och barnbarn. Jag vill vara med så länge till och se familje medlemmarna utvecklas samt barnbarnet. Men den som lever få se.
När jag ligger där och får denna långvariga behandling så far många tankar igenom huvudet.
Jag stirrade rakt in i väggen i dag kom jag på mig själv med, kommer inte ihåg vad jag hade för tanke just då, förmodligen är det så många att det är svårt att sortera. Jag kan ligga där och funderar på nästan varje gång jag är där ” hur det kan komma sig att de inte hittar roten till denna onda, lömska, förbannade hemska sjukdom som Cancer”. Det verkar vara en svår nöt att knäcka för proffesorer och forskare. Hur många människor ska plågas med detta? Hur många anhöriga ska bli sårade? Varför ska det finnas så hemska sjukdomar i världen? Livet är ju så kort och då ska man må bra och ha det bra och inte må dåligt.
Varför ska vissa utsätta??
Jag kan lova er att det jag har gått igenom önskar jag faktiskt inte min värsta fiende.
Jag kan ligga där och fundera på min begravning, samtidigt som jag försöker att undvika den tanken för det är inte det man ska planera vid 50 års ålder.
” Någon annan är lycklig med mindre än
vad du har”
