Fortsättning 50
Onsdag 2013-10-23
Jag tog kontakt med Cytostatika enhten där jag går och har min läkare i måndags. Sköterskan ringde upp mig och jag fick berätta hur det va. Hon råd frågade med läkaren och de sa att de kunde avvakta tills tisdag (igår) och att hon skulle höra av sig på tisdagen, vilket hon gjorde. Jag hade inte hör feber, 37,3. Hon sa igår och idag (tisdag) att jag skulle ta morfin tabletterna och frågade om jag hade gjorde det. Jag sa att jag itne hade gjort det. Hon frågade varför och tyckte att jag skulle ta dom för att inte gå och ha smärta hela tiden. Jag svarade henne att det känns lite onödigt att ta så starka mediciner när jag ändå har ont fast jag tar så starka mediciner. De kanske lindrar lite men jag har fortfatande ont när jag tar dom sa jag till henne. Hon sa då att jag kunde ta Avledon tillsammans med Voltaren. Jag sa men Voltaren hjälper ju inte tycker jag. Jag kollade i mitt medicin skåp om jag hade Voltaren vilket jag inte hade men jag hade Diklofenak. Då sa hon att det är samma.
Hon rekommenderade mig att ta två Alvedon tillsammans med en Diklofenak med ca fyra timmar emellan så jag hade en jämn dos i kroppen hela tiden.
När jag har sådana smärtor så börjar min fantasi ( om det nu är fantasi eller vekrligenhet vet jag inte) skena iväg på alla plan. Jag tänker på precis allt. Jag tänker mest på mina när och kära. Min död. Min begravning. Är det, det man ska tänka på som 50 åring? Nä, jag tror inte det. Hur ska mina barn klara sig? Vem ska dom ringa till när det behöver rådfråga om något? Jag vill vara den som dom ringer till, som det är idag. Tänker på vad jag utsätter mina nära och kära känslomässigt som om det inte var nog med att jag är full med känslor och existesiella funderingar? Men denna sjukdom är ju hemsk och så är det ju tyvärr att att det inte är bara den som är utsatt för sjukdom som drabbas utan alla runt om kring. Det är tycker jag är jobbigt att alla runt omkring också utsätts det är ju inte det man önska sina nära och kära. Man vill att dom ska må bra och leva ett gott liv. Ingen behöver utsättas för detta.
Hon sa också att när jag ska dit på behandling som idag så får en läkare titta och känna på mig.
Hör och häpna, efter två doser igår så hade jag inte lika ont längre vid vissa rörelser. Det var helt underbart. Jag trodde själv inte på den kombinationen men ack så fel jag hade. Så inatt kändes det skönt att kunna sova på vilken sida jag vill vilket jag inte har kunnat förut när jag haft smärtorna. Jag har dessutom sovit gott i några nätter i rad viket var länge sedan jag gjorde. Jag hade nästan glömt bort hur det var att sova gott. Men det har jag gjort. Underbart är det.
Så idag ska jag få känna på Antarktis igen. Jag ska på behandling idag och få min dos av kyla. Brrrrrrr.
” Smärta som inte syns
KÄNNS ”
Kämpa på:-)