Feimeinteigenomminsjukdom.blogg.se

Lördag 2013-09-21

•●♥❤♥●•

Ni som tycker att det blir jobbigt när jag skiver om mina känslor och till och med upprepar mig,,,,sluta läs här.

Nu börjar mina känslor att hinna ikapp mig igen, kanske beror det på att jag ska snart åka hem till mitt? Men ont gör det. Kan det inte bara försvinna? Varför ska livet göra så ont? Tänk om man kunde sätta ord på allt jag känner, men tyvärr går det inte utan jag försöker så gott jag kan.

Jag blir/är så upprymd med positivta känslor när jag är med barnbarnet men så är det också en stor sorg i det. Låter nog konstigt för er men jag ska försöka att förklara. Jag har sån enorm kärlek till henne som jag skulle vilja ge hela tiden tills jag blir 1000 år, men sen knackar cancern på axeln och tar ner mig på jorden ganska fort. Hallå säger den...så länger lever du ju inte. Jag vill se henne växa upp, börja i skolan, bli tonåring, va med i hennes tonårstid, bli vuxen. Det är så ledsamt att veta att jag tyvärr inte kommer att få se det eller vara med om det. Det gör så ont i hjärte roten att ni inte kan ana. Blir ledsen bara jag tänker på det eller som nu i skrivande stund :(.

Jag vet att vi alla ska dö, men för alla är det inte så påtaglit och definitivt på något sätt. Sen kan vad som helst hända med vem som helst, men då har man inte hunnit att fundera eller behövt må dåligt som jag har gjort i några år. Jag har skrivit det förut men skriver det igen, Varför ska det vara så orättvisst? För vem skulle min situation vara rättvist för? Ingen givetvis. Varför ska vissa behöva lida i livet?

Jag ser just på tv där en man berättar om sin dödliga cancer, han säger att han har accepterat att han är dödligt sjuk. Det kan jag inte förstå, för jag kan inte det. Han säger också att han inte har fått så mycket kärlek sedan han blev sjuk. Ska man behöva bli sjuk för att få kärlek? Program ledaren säger till honom att han är en hjälte? För vad? För att han pratar om sin sjukdom? Ingen skulle vilja vara i hans sists.... jag vet.

Nej, det tycker inte jag så ta hand om varandra medans ni kan och är friska, slösa med den. Nå nu har jag fått sagt det.

Idag ska vi ut och shoppa i Norrköping för att se vad jag/vi hittar till dottern som fyller 25 år imorgon.

” Waking up to see another day

is a blessing. Don´t take it for

granted. Make it count and be

happy that you´re ALIVE”