Feimeinteigenomminsjukdom.blogg.se

Fortsättning 21

Det pågår ett konstant krig i mitt huvud. Det kriget vet jag inte om jag vinner. Men jag försöker att kämpa tappert mot det som bor i min kropp.

Varför sätts vi till jorden? För att prövas för det ena och det andra? Till vilken nytta då undrar jag?? Varför utsättas för smärta?

Jag kunde inte sova inatt och klockan är 03:44, gick upp efter många vrid och stånk och stön. Kunde inte sova på grund av smärtor jag har överallt i kroppen, känns det som i alla fall. Jag har dessutom frysit en del men jag har ingen feber. Jag har uppdaterat min blogg nyss o sitter i min ensamhet här och skriver.

Varför kan inte jag få åldras som alla andra? Blir gammal o med de vanliga krämporna som man får vid åldrandet? Varför måste jag åldras med smärta i hjärtat och smärta i min kropp? Varför ska det vara så jävla orättvist? Vad är det som händer i världen egentligen, är det så att Cancer kommer att bli en folksjukdom i framtiden? Koden verkar dock inte kunna knäckas. Man hör dessutom att var och varannan har det. Mycket märkligt.

Kan det inte bara få stanna här och jag får leva det liv jag vill? Jag har ju mitt lilla söta, fina barnbarn Julia som förgyller min tillvaro oerhört mycket. Hon är min bästa medicin finns inget bättre medicin i världen som är bättre än henne, när jag är nära henne så glömmer jag allt vad smärta är och bara njuter av det lilla flickebarnet. Hon är helt klart mormors ögonsten. Tyvärr bor hon lite långt bort men jag njuter när jag träffar henne fullt ut.

Så nu till något helt annat, jag sa att det kommer att bli lite blandad blogg. Jag vet inte om ni kommer ihåg att jag tidigare har skrivit att jag har haft två drömmar varav den ena är uppfylld? Jo min dröm har i många år varit att skaffa mig motorcykel kort, vilket jag också har gjort sedan 3 år tillbaka. Det va underbart och idag äger jag en HD Sportster men som jag kanske tyvärr får göra mig av med på grund av min sjukdom och mina smärtor. Min andra dröm är just bara en dröm, det är ju knappt så jag kan med att skriva det, men det har faktiskt varit att bli en sångerska...men det får bli en dröm och en duschen-sångerska, funkar det med..:)

Så nu är det bara att invänta för att åka till sjukhuset för att få min nya behandling.

Förresten måste ju berätta vilket jag missade, när jag satt hos doktorn igår o fick besked och jag storgrät i stort sett så fort jag kom in till doktorn, för någonstans visste jag att det inte bådade gott. Det satt även en sjuksköterska med i besöket. Hör och häpna nu, ingen av dom gjorde något eller sa något mer än att ge mig en servett. Dom kanske inte kunde göra något vad vet jag. Dom lät mig bara att gå stortgråtandes när besöket var över.

Idagens samhälle så stressar vi oss till döds, jag behöver inte stressa har ju en dödlig sjukdom i alla fall. Tänk om folk kunde tänka om och njuta av livet lite mer än att söka efter materiella ting som absolut inte betyder något.Njuta av det lilla ibland, så som tex som jag kan göra, njuter av när min Orkidee blommar. Varför ska det utåt sett se så bra ut? Alla har vi våra motgångar i livet och livet är inte en dans på rosor. Vi måste våga mer och framförallt våga prata om det som är jobbigt, för det finns där oavsett om vi pratar om det eller inte. Jag tror inte att någon har ett perfekt liv även om vissa vill ge sken av det. Men vill man leva i en falsk värld så varssågod.

Så nu till dagens händelse hitills. Har nu varit på cytistatika enheten och fått min nya cytostatika som det bestämdes igår. Jag kommer dit enligt avtalad tid och får på mig kyl-mössa för att risken är lite mindre att tappa hår. De sätter på en mössa på huvudet som kopplas till en kylmaskin. Den kyler ner huvudet så det bildas is i huvudet. Jag kan ju tala om att de första fem minuterna gör väldigt ont o fruktansvärt ont gör det. Men vad gör man inte. Den kyl-mössan sitter man med i 30 minuter innan själva behandlingen kan påverkas. Efter 30 minuter så sätter de igång själva cytostatikan som i själva verket bara tar 5 minuter att gå in. Sen efter det så sitter man i 60 minuter med mössan. Lång procedur. Under tiden allt detta pågår så har jag ju givetvis 1000 tankar som far fram och tillbaka. Mest är det själva livet eller döden. Idag hade jag sällskap att pojkvännen så det gick bättre och var inte lika jobbigt. Yngsta dottern kom över en sväng o frågade lite om vad doktorn hade sagt.

Sen efter det har jag skingrat tankarna genom att försöka att föra över mina bilder från mobilen till min datorn (va tydligen svårare än vad jag kunnat anna). Man kan bli tokig för lite men å andra sidan är det ingen ide att lägga ner energin på petitesser. Började typ att lada ner mina bilder för 4 tim sen och av 345 bilder har den laddat ner 101 bilder,jag säger bara: GGRRRRRRRR. Det blir väl till att köpa en ny mobil istället.

Käkade just stekt fisk o en grönsallad, ”för er som ville veta..:))”.

Så ikväll blir det väl inte många fler knop det blir nog horisonal läge i soffan innan John Blund hälsar på :).

Min smärta, ångest, rädsla,sorgen, frustrationen, ilska gör sig påmind då och då under kvällens gång, kanske inte konstigt. De finns ju där o jag lever med det dygnet rugnt 24/7.

✿.•*¨`*•. ☆ .•*¨`*•. .•*¨`*•✿

Ӏven om du inte tror att du har allt,

som kan göra dig lycklig ,

så se dig omkring...

har du din familj ,tak över huvudet,

mat på bordet,och dina vänner?

Då har du allt som betyder något,

och ger dig allt som människa.”