Feimeinteigenomminsjukdom.blogg.se

Onsdagen den 11 september 2013

Vaknade inatt kl. 04.30 av att hemtelefonen ringde och när jag väl förstod att det var den och jag reser mig upp för att svara ja, då va det ingen där. Gick och la mig igen och somnade om en liten stund.

Just nu är det väldigt disigt/dimmigt ute och lite höst kyla.

Nu har jag varit uppe i några timmar och mår dåligt inför den förbannade behandlingen idag igen men jag ska väl ta mig igenom även denna dagen. Gå igenom samma procedur som förra veckan. Jag skulle förmodligen inte må dåligt inför behandlingen om jag nu visste att den gjorde mig frisk, men så är det ju tyvärr inte utan den cytostatikan bromsar det som nu finns och lever i min kropp just nu. Man ligger där o får sin behanling via venen och får många tankar som snurrar runt, runt och runt.. Men inte blir jag klokare på dom. Jag kan drömma mig bort och tänka, ” tänk om skiten bara försvann” det är min dröm iaf, men den blir ju tyvärr inte sann. Utan jag ska istället må dåligt och pendla mellan känslorna ” Liv och Död” vilket i och för sig är min vardag sedan många år tillbaka.

Det är så jobbigt med allt och jag vet inte ibland vilket ben jag ska står på och vilken känsla som är värst och vilken jag ska ta tag i. En av de jobbiga känslorna är den oro som finns i magen jämt och ständigt, blandat med, smärta ångest, frustration, islka m.m..Är väldigt känslig oavsett vad det handlar om blir rörd för inget.

Jag skulle bara vilja krypa ut ur mitt eget skinn.

Ja nu är jag hemma igen efter behandlingen och pinan, känslomässigt i alla fall. Känner mig ledsen, tom och ändå full med känslor, vet bara inte vilken känsla jag ska ta först. Är det så konstigt att jag känner det så här?

Min vännina åkte just hem efter att vi fikat och tjatat en liten stund. Det va mysigt.

” Alla kan älska dig när det är

vackert väder, det är vid

stormigt väder som du får reda

på vilka som verkligen bryr sig ”