Fortsättning 33
Fredagen 2013-09-20
✿⊱╮✿⊱╮
Det gör så ont i kropp o själ med all den kärlek jag har framför allt till mitt barnbarn. Hon får mig att må så bra så det finns inte ord för det. Ni som är mor/far föräldrar kanske förstår till viss del...inte helt kanske för ni är ju inte imina skor...men ändå. Hon får mig att leva i nuet även om jag har försökt att göra det de sista åren, men hon får mig att göra det fullt ut varje gång jag ser henne. Åhh all min kärlek till henne.
Jaha då va det fredagen den 20/9, och den lilla duvan vaknade med ett leende på läpparna som vanligt. Inga ledsamheter här inte. Mår man gott och vakna till sånt leende?? Jaaa...självklart. Hon sov hela natten inatt med utan att vakna. Underbart för alla :). Det lilla undret fyller min kropp med så mycket känslor så det inte finns ord för det. Hon är värd alla dom + litet till <3. Tycker ni att jag tjatar om mitt lilla barnbarn? Ja, då tycker ni det, för mig är hon min bästa medicin, synd bara att hon/dom ska bo så långt bort från mig. Men så är livet.
Tittar ut här i Norrköping, solen lyser på de färgade löven som går allt från gult till rött, härliga färger, men inte för att jag gillar hösten eller vintern men färgerna är fina.
Varit ute med dockan i sandlådan och gården dom har precis utanför. Underbart att se ett sånt litet knyte och bara gå och bära på sin lilla hink och va hur nöjd som helst. Det går inte fort för det ligger ju massa saker på marken som hon måste ta till vara som löv och stenar och vara så nöjd. Tänk om vi vuxna kunde vara lika nöjda för det lilla istället för att jag något ”bättre”???
Det är så mysigt att se henne så nöjd och belåten för inget egentligen, men hon trivs och är glad.
” Att ha någon som älskar mig
som jag är, för den jag är, är
för mig den högsta VINSTEN”
