Fortsättning 36
Måndag 2013-09-23
Det var jobbigt smårtsamt att skilja åt från barn och barnbarnet igår
Så snälla ni försök att inte klaga över en liten förkylning, för det går över och ta vara på det lilla i livet. Var tacksamma för att ni är friska.
Usch vad jag har ont i min lever så fort jag andas eller böjer mig ner så gör det ont.
Det jobbigaste är inte själva smärtan i sig för jag har ganska hög smärt tröskel, det jobbigaste är att jämt och ständigt bli påmind av vad som finns i min kropp. Att bli påmind hur sjuk jag faktiskt är. Det är det jobbigaste. Mot fysisk smärta finns mediciner men att vilja få bort det som växer i min kropp den medicinen finns ännu inte, TYVÄRR.
Jag har en sån oerhört döds ångest idag så det liknar inget. Alla har vi väl döds ångest någon gång under livet, (tror jag), men min är på något sätt så påtaglig och tidsbestämd på något sätt. (nu är det inte så att ni ska tycka synd om mig). Jag kan inte hitta en metafor för att ni ska förstå hur min dödsångest ter sig för det finns ingen i alla fall hittar inte jag någon. Men jag kan tala om att det är en sån smärta och sorg att det gör ont i hela kroppen och jag bara vill krypa ur mitt eget skinn för jag vill inte känna den ångesten. Den är vidrig och smärtsam. Jag kan inte förlika mig med döden hur jag än försöker. Jag vill vara här, jag vill vara med, jag vill uppleva mer. Tänk att inte finnas mer? Usch vad hemskt. Jag har inte sovit på ordentligt på ca 3 dygn på grund av min ångest och alla tankar som kommer därtill. Tankar som jag inte kan göra något åt och som också bli desto svårare att bli av med dem. Jag har ingen som helst kontroll på det som sker i min kropp och kan heller inget göra åt det. Det är Cancer – Feime och vem vinner denna match? Ja, inte så svårt att lista ut. Men jag ska inte låta den att göra ner mig totalt för jag ska leva trots min döds ångest så gott jag kan mellan varven.
Denna lömska sjukdom syns ju inte på utsidan hur sjuk man är på både gott och ont.
”Jag har också rätt att vara jag
och existera. Fast smärta är inget
som passar in i vårt samhälle
TYVÄRR”
